Rebecca.

Just nu ligger jag i sängen och pratar med min Emma på msn. Vi har pratat om grundskolan och nian i snart över en timme tror jag. Allt bara snurrar runt i våra huvuden just nu, och vi bara skriver om hur mycket vi saknar allt. Det är galet vad mycket fint vi har tillsammans, som ingen kan ta ifrån oss. Det är så hemskt, att det är historia nu, och att det aldrig mer kommer tillbaka. Känns som att jag inte har insett det ännu, även fast det har gått snart ett år. Vilket jag heller inte kan förstå, ett år. Jag blir så ledsen när jag tänker på just grundskolan. Turingeskolan var verkligen den bästa, och det var min skola, och min klass. Jag vill bara vara med er igen, och ta del av de vackra stunderna vi hade. De var verkligen underbara, och något jag alltid kommer att bära med mig. Ni har lärt mig enormt mycket genom alla år. Hur riktiga vänner är, och vad som är rätt och fel. Jag saknar er. Det ska ni veta. Det kommer aldrig bli som då, det vet jag. Jag blir bara så ledsen av alla fina minnen vi har, och jag vill bara få uppleva de igen, tillsammans med er. Ni är verkligen kärlek för mig. 9EF.♥
Låten vi sjöng på skolavslutningen i nian. On my way med Phil Collins. Så himla fin.