Utan dina andetag.
Idag har varit en otroligt sorglig, och hemsk dag. Vi har tagit farväl av Majvor Andén. Min första begravning jag någonsin varit på, och den absolut finaste. Kyrkan var full av familj, släkt, anhöriga och bekanta. Det var så vackert. Majvor har lämnat oss alldeles för tidigt, bara 52 år skulle hon ha blivit i december. Trots att jag inte kände henne så himla väl, så var hon min brors svärmor, i över tio år, hann hon vara det. Hon fick cancer för exakt ett år sedan, denna vidriga sjukdom. Trots det, var hon det mest hälsosamma människan, hon älskade att träna och att vara nyttig. Hon älskade att ta vara på livet, och göra något utav det. En person som Majvor är fel att ta ifrån oss här på jorden. Det är fruktansvärt orättvist. En sådan ödmjuk, vänlig, snäll och omtänksam Majvor. Jag är så otroligt ledsen. Jag finner inga ord för denna dag. Jag önskar bara du fanns kvar, bland oss, bland din man, bland dina familj, och ditt, snart dina barnbarn. Vila i frid, du fina ängel.
Jag är så ledsen.
True love
Jag är så förälskad just nu. Mitt liv har liksom äntligen fallit på plats. Med A i mitt hjärta blir allt så mycket lättare. För varje dag som går blir kärleken bara ännu starkare. Och det är aldrig tråkigt att ha honom så nära mig. Det blir bara bättre och roligare. Man kan sakna det som var i början men nu vet man att det är på riktigt och att vi vill leva med varandra livet ut. För vad är meningen att spendera så mycket tid tillsammans om man inte tror att det kommer hålla förevigt? Jag vill aldrig leva utan Andreas, och jag vet att jag är säker på det. Man måste lära sig uppskatta det man har, och alltid vara till hands för de man älskar. Jag är så kär och galen, och det är fan den bästa känslan i hela världen! När man väl hittat kärleken och fått uppleva den så finns det fan inget bättre!
