Rebecca.

Eftersom jag är så fruktansvärt uttråkad och rastlös så har jag tittat igenom massa bilder. Hittade en hel del.  Så himla roligt att göra det för man blir alltid så nostalgisk. Det är så typiskt mig. Tänk vad mycket minnen man har egentligen, och vad mycket man har varit med om i sitt liv. Jag är alldeles för dålig på att fota sånt som händer i mitt liv så jag ska nog börja göra det lite oftare. Det är roligt att se om några år och minnas det igen. Man borde uppskatta familj, vänner, pojkvänner skola osv mycket mer än vad man gör. Alla har det inte lika bra, och ett misstag för oss är som att hela världen går sönder, medan mat för dagen är ett problem för barnen i Afrika. Det är hemskt, och man tänker alltför sällan på sånt. Men å andra sidan kan man inte gå runt och tänka så hela tiden för då blir man knäpp i huvudet, men allt som står en nära i livet kanske man inte har kvar om några månader, några år. Man borde lära sig att ta vara på det mycket mer.

Förintelsemonumenten. Jag Alice och Anna.

Fyllekäk klockan fem på morgonen efter en utekväll/natt i Berlin. Jag Louis och Viking.

En bra början på en utekväll då det gick åt helvete. För er som vet, ni vet.

En dag i Potzdam. Alice, Matte, Cissi, Magda, Anna, Bella och jag. Bästa <3

Samma kväll när Sverige höll på att vinna Eurovision. Eftersom det var i Tyskland så var vi taggade och satt på en bar och höll på Eric Saade. Anna jag och Carro. Ni är guld!